WikarL

Nu väntar jag bara på ett besked, ett besked som kanske kommer
att förändra min närmaste framtid. Hoppas det dyker ner i brevlådan
snart så jag slipper gå här och fundera på hur det kommer att bli.
Får jag bara det där ynka brevet så blir allt mycket klarare. Då kan
jag få ett svar. Hoppas bara att det är ett svar jag vill ha också då,
och inte mer krångel eller besvikelse. Men just nu vågar jag inte ens
hoppas, även fast jag innerst inne gör det, hoppas alltså.....

På jobbfronten ser det rätt mörkt ut. Jag söker jobb efter jobb men
det verkar aldrig gå vägen.. Känns som att jag har sökt jobb i en evighet
nu utan resultat. Det känns bara så meningslöst att söka ett jobb när man
alltid får svaret; "Tack för din ansökan, men tjänsten är tillsatt med en
annan sökande". Men min bror brukar peppa mig när jag tänker såhär med
att säga "Det är bättre att du söker 100 jobb så du har chans att i alla fall få
ett av dom, än att inte söka något alls" Och det är ju faktiskt sant. Man kan
ju inte vänta sig att arbetsgivaren ska ringa till en och fråga om man vill börja
jobba hos dom. Syns man inte, finns man inte, som det heter..
Så det är bara att fortsätta söka.....

Lägenheten har jag redan möblerat i huvudet, har planerat i princip allt.
Men jag vet ju att det inte kommer bli som jag har tänkt mig eftersom jag
inte har sett den mer än 1 gång, så den ser säkert helt annorlunda ut i
mitt huvud mot i verkligeheten. Men det visar sig, jag ska ju inte hoppas på
för mycket eftersom jag inte vet än hur det blir med den, om jag måste tacka
nej, eller om det är jag som står där och skriver på papperen och får
nyckeln 1 mars. Vi får se.

En tid i mitt liv hade jag två vänner, mina bästa vänner och två underbara
sådana. Ni tröstade mig när jag var ledsen och ni gjorde mig glad.
Ni gav så mycket kärlek, tröst och glädje. Jag tänker på er väldigt ofta.
Saknaden gör ont i mig. När ni försvann, försvann också en del av mig.
Jag kan drömma om er på nätterna, att ni kommer tillbaka, eller att ni
finns kvar. Och när jag vaknar och inser att det var en dröm, kommer tårarna.
Varje gång jag är ledsen vill jag ha er här. Varje gång jag kommer hem vill jag
mötas av er. Men jag vet att ni aldrig kommer tillbaka.
Ni finns någon annan stans nu, i en annan värld.
Jag hoppas med hela mitt hjärta och hela min själ att ni har det bra!
Jag hoppas vi möts igen, mina änglar. Jag älskar er!
 

Jag saknar min brorson Arve. Är lite arg på mig själv för att jag inte är
där och hälsar på dom oftare. Jag måste ju se lillen växa upp.


Världens finaste pojke.

Det är som ett mirakel
när ett barn har blivit fött
- ut kom en liten mänska
som ingen förut mött!

Ett spädbarn är så vackert
och dess doft helt underbar.
Och det är nåt visst med blicken
som är sällsamt vis och klar.

Från den stund man tar emot det
blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma.

Ett sånt hav av ömsint kärlek
som plötsligt väller fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram